Jag gissar att nästan alla människor har någon slags återkommande dagdröm om hur de skulle vara i den lite bättre versionen av sig själva. Den lite lyckligare/snygga/roliga/smarta/harmoniska/whatever-versionen. Kanske inte ens 2.0-versionen utan en ännu mer trimmad? Det där tänk om-jaget. Om jag bara hade...läst till arkitekt i tokyo/vågat ragga upp den där fascinerade personen/sagt upp mig från jobbet och startat det där genialiska företaget/skrivit den bästsäljande romanen eller vad det nu kan vara som man inte vågade/orkade/tog sig för.
En för mig gammal, numera övergiven och synnerligen oförverkligad, dröm är att bli musikjournalist. Jag kan inte ens förklara inför mig själv varför jag aldrig har försökt att förverkliga den. Ingenting har egentligen hindrat mig (även om det kanske senare skulle ha visat sig vara en dum eller föga framgångsrik idé). En lite mer nutida dagdröm är någon slags diffus tillvaro i Åre. Ibland brukar till och med Maken skämta om mina Åre-fantasier och uppmana mig att sätta upp två tydliga målbilder på anslagstavlan framför datorn; en bild på valfri bästsäljande författare (typ Henning Mankell) och en bild på valfritt flådigt hus i Åre. Och sedan sätta igång att dra in kosing för att finansiera det hela.
Vad jag skulle göra i Åre? Tja, springa terräng. Åka skidor. Glo på fällen. Fika på Åre bageri. Skriva. Åka lite mer skidor. Glo på fjällen. Springa. Vara skrämmande harmonisk. Tänka att jag får vara kvar när turisterna åker hem.
Jag ar dock lite svårt att komma på hur jag ska kunna försörja mig, eller oss, på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar